Lærerprofesjonens etiske råd stiller seg bak Lærarnas yrkesetiska råd ( Sverige) om læreres meldeplikt på papirløse flyktningebarn.
Anmälningsplikt i konflikt med lärares yrkesetik
24 MAJ, 2023~ LARARESYRKESETIK
Lärarnas yrkesetiska råd menar att förslaget om informationsplikt i det så kallade Tidöavtalet skulle få en direkt påverkan på arbetssituationen för de som är verksamma i utbildningsväsendet. Om förslaget skulle bli verklighet kan det leda till så allvarliga yrkesetiska problem för lärare att vår slutsats blir att en sådan situation sannolikt skulle innebära att civil olydnad blir den enda rimliga utvägen.
Avtalet mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna rymmer många förslag som regeringen avser att genomföra under mandatperioden. Den skrivning som Lärarnas yrkesetiska råd (Rådet nedan) menar kan leda till svåra yrkesetiska problem för lärare, om den blir verklighet, återfinns i avsnittet Migration under rubriken ”Utökat arbete och förstärkta möjligheter till inre utlänningskontroller och effektivt verkställighetsarbete”. Där finns en punkt som anger att regeringen ska:
Lämna förslag till en ordning med informationsutbyte och anmälningsplikt mellan Polisen och myndigheter som kan antas komma i kontakt med personer som befinner sig illegalt i landet. Kommuner och myndigheter ska vara skyldiga att informera Migrationsverket och Polismyndigheten när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd. Det innebär att myndigheter som en person kan komma i kontakt med får ett ansvar för att säkerställa personens lagliga rätt att vistas i Sverige. Genom informationsplikten ska möjligheterna att leva i landet utan tillstånd försvåras. Det kan finnas situationer där en anmälan skulle strida mot ömmande värden, till exempel i sjukvården. Undantag från informationsplikten behöver därför utredas närmare.
Det är inte vår uppgift som lärare och lärarutbildare i ett yrkesetiskt råd att argumentera för eller emot en generös eller restriktiv migrationspolitik men lärare borde undantas från den nu föreslagna informationsplikten. Vi menar att lagen om informationsplikt – om den blir verklighet, utan att lärare och skolledare undantas från den – kommer att hamna i konflikt med lärares yrkesetik. En konflikt så allvarlig att rådet med all sannolikhet skulle uppmana lärare att ignorera informationsplikten.
Att bryta mot demokratiskt fattade beslut bör bara ske i yttersta nödfall, eftersom demokratin till stor del bygger på att vi som medborgare accepterar även de beslut som vi själva har starka invändningar mot. Det gäller för alla medborgare, som yrkesmänniskor och privatpersoner. Alternativet innebär en risk för ett upplöst samhällskontrakt, där var och en enbart ser till vad som gynnar en själv eller den egna gruppen. Vi menar att förslaget om informationsplikt är just ett sådant nödfall då det är både rimligt och önskvärt att lärare bedriver civil olydnad. Det är det avslutande stycket i lärares yrkesetiska principer, under rubriken ”Lärares samhällsuppdrag” som aktualiseras:
Lärare har ett viktigt uppdrag i samhället, att ansvara för kommande generationers grundläggande utbildning och fostran. Detta uppdrag formuleras i skolans styrdokument, såsom läroplaner och lagar. Lärare utgår i sin yrkesutövning från det uppdrag samhället ger dem, men reflekterar samtidigt över uppdraget satt i relation till de yrkesetiska principerna. Lärare arbetar i enlighet med det samhällsuppdrag de fått, där det fastlagts genom demokratiska beslut och om det inte strider mot dessa yrkesetiska principer (Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund, 2001, alla citat utan referens nedan är från de yrkesetiska principerna).
Varför bör lärare bryta mot en informationsplikt trots att den ”fastlagts genom demokratiska beslut”? Svaret är att en sådan plikt skulle kollidera med andra plikter som präglar just läraryrket, och med yrkesetiska principer som dessa plikter vilar på. Om lärare skulle välja att åtlyda informationsplikten skulle det medföra att lärare tvingas åsidosätta sin yrkesetik. Detta oavsett om vi ser på frågan ur elevens, förälderns, lärarkårens eller det omgivande demokratiska samhällets perspektiv.
Det inledande avsnittet i lärares yrkesetiska principer har rubriken ”Eleven alltid i centrum”. Denna rubrik kan betraktas som yrkesetikens portalparagraf, som alla andra överväganden bör relateras till. Där står att lärare möter elever ”både som enskilda individer och som en del av ett kollektiv”, att detta ”bidrar till läraryrkets komplexitet” och att ”lärare måste finna en balans mellan att se eleverna som individer och som ett kollektiv”. Vad som här åsyftas är det som präglar varje klassrum, att individuella elevers behov och rättigheter måste sättas i relation till gruppens, en ofta svår uppgift för lärare. Rådet menar att lärare entydigt bör ta ställning för den individuella elevens rätt till utbildning, som även betonas i Barnkonventionen, oavsett om hen fått avslag på en ansökan om uppehållstillstånd eller inte. Att leva gömd kan innebära ett stort lidande för eleven som individ, men lärare kan och bör inte bedöma om detta lidande är större eller mindre än det lidande som skulle uppstå om eleven tvingades åka tillbaka till sitt ursprungsland. Informationsplikten kan komma att upplevas som att lärare ges mandat att ta ställning i frågan om uppehållstillstånd. Den makten över elevers liv bör lärare inte ha.
Att negativt särbehandla en elev, på grund av att hen hör till gruppen barn som saknar uppehållstillstånd i Sverige, är enligt Rådet i strid med såväl Barnkonventionen som lärares yrkesetik. Oavsett den juridiska bedömningen av en elevs eventuella rätt till uppehållstillstånd är det uppenbart att eleven själv ofta anser att en utvisning skulle innebära svårt lidande. Att då medverka till att verkställa utvisning genom att agera i enlighet med den föreslagna informationsplikten vore att ignorera principen att ”alltid bemöta eleverna med respekt för deras person och integritet samt skydda varje individ mot skada, kränkning och trakasserier” och därmed omöjliggöra plikten att ”verka för förtroendefulla relationer med eleverna”. Det vore såväl respektlöst, som integritetskränkande och förtroendeskadande att lämna ut sådan personlig information om elever till utomstående.
Den kanske tydligaste yrkesetiska principen som den föreslagna informationsplikten krockar med är just att lärare ska ”vara varsam med information om eleverna och ej vidarebefordra information som mottagits i tjänsten om det inte är nödvändigt för elevens bästa. Detta stöds även av gällande sekretesslagstiftning. Om Tidöavtalets skrivningar blir juridisk verklighet innebär det en förändring av dagens syn på sekretess, något vi anser vore en olycklig utveckling. Vissa lärare skulle kunna tolka det som att det är för ”elevens bästa” att lämna landet, och därför ange eleven till myndigheterna. Det står givetvis lärare och andra yrkesgrupper fritt att som privatpersoner tycka att de bör ange elever till migrationsmyndigheter. Men att i yrkesrollen agera utifrån privata politiska värderingar vore en yrkesetisk överträdelse. När det kommer till migrationsfrågan kommer det alltid vara omöjligt för lärare att avgöra vad som är ”för elevens bästa” då de inte har, eller ska ha, varken den information eller den sakkunskap som krävs för ett sådant ställningstagande. Läraren riskerar därmed att kliva över en moralisk gräns, och åsidosätta sitt yrkesetiska ansvar för sina elever som individer.
Dessutom är personliga uppgifter om elevers migrationsstatus av sådan karaktär att lärare sannolikt inte har tillgång till dem. Lärare ska endast ha tillgång till sådan information om eleverna som är av betydelse för hur läraren lägger upp sin undervisning. Skrivningarna om informationsplikt skulle kunna tolkas som att lärare även är skyldiga att ta reda på hur elevernas migrationsstatus ser ut. Detta är en arbetsuppgift som ligger utanför lärares professionella uppdrag och det finns en risk att gränserna för vad som ska betraktas som känslig information luckras upp.
När det gäller lärares relation tillföräldrar eller andra vårdnadshavare till elever som lever i Sverige och går i svensk skola, utan att ha uppehållstillstånd, gäller samma yrkesetiska princip som i relationen till andra vårdnadshavare. Den är att lärare ska ”verka för att upprätthålla förtroendefulla relationer med eleverna och med deras föräldrar/vårdnadshavare och vara lyhörda för deras synpunkter”. Att vara lyhörd innebär inte att tillmötesgå alla föräldrars önskemål eller krav i alla situationer, eftersom föräldrar ibland kan begära vad som är orimligt. Det centrala i detta sammanhang är att även dessa föräldrars barn har rätt till utbildning, en rätt som i Barnkonventionen inte är villkorad som rätt till utbildning i det egna hemlandet. Barn har rätt till utbildning, punkt.
Även lärarkåren som helhet kan skadas om Tidöavtalets förslag om informationsplikt blir verklighet. Vi ser tre negativa konsekvenser för lärarkåren som grupp som troliga. Den första är att vi decimeras. Åtskilliga lärare har i sociala medier redan klargjort att de kommer att sluta arbeta i skolan om de åläggs att ange sina egna elever. Det finns också skäl att tro att färre studenter skulle söka till landets lärarutbildningar, om det var känt att de utbildade sig för ett yrke där föreslagna informationsplikt juridiskt skulle kopplas till uppdraget som lärare. Den redan idag svåra lärarbristen riskerar att förvärras, vilket skulle gå ut över samtliga elever, och på sikt påverka det svenska samhället som helhet negativt.
Det finns även en risk att lärarkåren skulle splittras. En majoritet av lärarna tycks vara emot informationsplikten (Olsson 2022). Det finns även lärarröster som i offentligheten argumenterar för att den planerade informationsplikten bör följas (Ferhatovic 2023). Hos dessa lärare finns ofta en konsekvensetisk tanke om att det är beklagligt att enskilda elever kommer att drabbas genom att bli utvisade, men att följderna av att migrationspolitiken inte efterlevs genom att utvisningar genomförs är allvarligare. Tänkta goda konsekvenser för samhället bedöms som viktigare än att undvika det lidande som de enskilda eleverna fruktar.
Lärare behöver inte, rentav bör inte, vara överens om allt. I en stark och levande profession ska det finnas utrymme för konflikter om undervisningens mål, innehåll och metoder. Utan sådana friktioner riskerar utvecklingen att stanna av, att saker bara går på rutin. Den konflikt vi ser framför oss i det här fallet är av ett annat slag. Den handlar om någonting större än undervisningens syfte, innehåll och form. Elevernas själva liv, säkerhet och hälsa står på spel. I förlängningen handlar det om mer än vad vi gör i vårt yrke. Hur vi förhåller oss till informationsplikten kommer att tolkas som att vi visar vilka vi är som människor, och hur vi låter det påverka oss i vårt arbete som lärare. Inom Rådet är vi oroliga för vad denna splittring kan leda till på enskilda skolor, och mellan lärare i vårt land som helhet. En sådan konflikt kan bli oresonlig och destruktiv, på ett sätt som kan gå ut över många elevers utbildning.
En tredje risk för lärarkåren – om informationsplikten blir lag, och lärare och skolledare inte undantas från den – är att förtroendet för oss som yrkesgrupp skadas allvarligt. Vi tänker i första hand på elevers och föräldrars förtroende, men också på andra människors tillit till lärare i det omgivande samhället. Även om det finns många föräldrar och andra svenskar som önskar att lärare skulle åtlyda den tänkta informationsplikten, så finns det också en stor grupp medborgare som skulle se ett sådant handlande som ett svek och ett moraliskt tillkortakommande. Lärare kan komma att betraktas – nu och i framtiden – som osjälvständiga tjänstepersoner, som objekt, beredda att genomföra vad som helst utan närmare eftertanke. Lärare som yrkesgrupp har inte, och ska heller inte, tagit ställning till regeringens migrationspolitik och utbildningsväsendet är inte en institution med uppdrag att ansvara för att verkställa politik inom det området. Det är inte svårt att föreställa sig en annan slags framtida riksdagsmajoritet som skulle kunna kräva andra saker av lärare. Även då bör vi som lärare agera som moraliska subjekt och överväga civil olydnad, om politiker av annat slag begär att vi ska ta andra hänsyn än de vi bedömer är för våra elevers bästa. Vår professions yrkesetiska principer är inte att betrakta som ett ”policydokument” som kan förändras i samma takt som svängningarna i partipolitiken.
Gällande lärares arbete i relation till det omgivande demokratiska samhället anger våra yrkesetiska principer att lärare bör ”påtala och engagera sig mot sådana utvecklingstendenser och handlingar i skola och samhälle som kan skada eleverna”. Vi ser förslaget om informationsplikt som just en sådan tendens. Vi ser en risk att mellanmänsklig misstro gror, om människor i vissa yrkesgrupper förväntas göra saker som var otänkbara när de sökte sig till yrket. Precis som ingen ska behöva tvivla på att läkare eller sjuksköterskor alltid vill bota och lindra lidande, behöver det omgivande samhället lita på att lärare har en uppgift; att undervisa och skapa miljöer för lärande genom förtroendefulla relationer med sina elever. Lärare ska inte vara ett verktyg som den för tillfället styrande riksdagsmajoriteten kan använda för att ”verkställa” politik inom andra områden än utbildning. En demokratisk stat måste använda andra medel, än att missbruka lärarkårens förtroende hos elever, föräldrar och allmänhet för att uppnå mål som att utvisa fler människor från Sverige. Lärare arbetar med och ansvarar för elevers utbildning och fostran, inget annat.
Den samhälleliga tilliten – som bland annat bygger på att vissa yrkesgrupper har vissa specifika uppgifter för att bidra till ett gott samhälle – riskerar att trasas sönder i angiverisamhällen. Demokratier är bräckliga och det finns därmed en befogad rädsla för att ett sådant angiverisamhälle hamnar i ett sluttande plan, där även andra grupper kan anges.
Lärarnas yrkesetiska råd föreslår
att nuvarande regering inte går vidare med detta förslag som innebär att lärare, skolledare eller andra anställda inom skolan involveras i genomdrivande av utvisningsbeslut.
att alla Sveriges lärare – om förslaget blir verklighet – sätter yrkesetiken främst och därför enbart lämnar information om elever till Migrationsverket, Polismyndigheten eller annan myndighet om det tydligt klargjorts hur informationsutbytet ska leda till det bästa för eleven. Detta även om det skulle innebära civil olydnad och vägran att uppfylla föreslagen informationsplikt.
att alla Sveriges skolledare, och samtliga andra anställda i skolan, följer Sveriges lärares exempel, om informationsplikten blir juridisk verklighet.
att lärare som kollegor – på enskilda skolor och i andra sammanhang – diskuterar hur den föreslagna informationsplikten förhåller sig till vår yrkesetik.
Referenser
Ferhatovic, M. (2023) Lärare upprörda över förslag om att anmäla papperslösa elever. Dagens Nyheter, 2023-04-16. https://www.dn.se/sverige/larare-upprorda-over-forslag-om-att-anmala-papperslosa-elever/
Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund (2001) Lärares yrkesetik
Olsson, E. (2022) Tidöförslaget: 9 av 10 lärare vägrar ange elever. Vi lärare, 2022-10-28